En vandring genom Auschwitz

 

PÅ VANDRING GENOM AUSCHWITZ

 

Att besöka ett koncentrationslägret i verkligheten tycker jag att varje människa skall göra någon gång i sitt vuxna liv. Här kan man få en bild av vad som hände under krigsåren.

 

Jag är medveten om att alla inte har förutsättningarna att göra det men har därför skapat en resa i text och bild genom koncentrationslägret "Auschwitz" som ni kan ta del av.

Välkommen till huvudbyggnaden i Oswiecim. Här fanns bl a mottagningslokal för nya fångar i lägret. Idag finns här information och en biograf.

 

Innan vi går in i lägret skall ni få en översiktlig presentation hur lägret såg ut samt hur det kom till.

Bild 1. Huvudbyggnad är nu besökscenter i Auschwitz

 

Nedan visas är ett flygfoto av Auschwitz, det största koncentrationsläger som låg i staden med samma namn, som nu heter Oswiecim.

 

 

Bild 2. Flygfoto över Auschwitz

 

I övre delen av bilden kan du se floden Sola, som skiljer det tidigare lägret från staden. I det övre högra hörnet kan du se ett grustag med ett kors placerat i mitten. Byggnaden intill grustaget utanför lägret var först en teater, sedan ett förråd för nazisterna, och senare ett nunnekloster. Nunnorna placerade korset i grustaget.

 

Det sista tegelhuset till höger i bildens överkant är Block 11, fängelset med utsikt över grustaget.

 

Det stora byggnadskomplex i bildens nedre högra hörn är huvudbyggnaden där inkommande fångar behandlades. Vägen som löper längs höger sida på bilden är platsen för ingång till museet i Auschwitz.

 

Anledningen till att Auschwitz blev platsen för det första koncentrationslägret i Polen var dess närhet nära en stor järnvägsknut och att det redan fanns militär verksamhet med användbara byggnader.

 

Lägret byggdes ursprungligen för lantarbete på väg till säsongarbete på de stora tyska godsen. Det byggdes 1916 i ett distrikt i staden Auschwitz som kallades Zazole. Auschwitz låg då i Galicien, en provins i den österrikisk/ungersk sektorn av det gamla landet Polen, som hade delats upp mellan ryssar, österrikare och preussare (tyskar) år 1795. Vid den tidpunkt då lägret öppnades i Auschwitz, hade området tagits med i Stortyska riket, det var inte en del av det tyskockuperade Polen.

 

Kartan nedan visar de större tyska riket i orange och det område i Polen som var fogat till Stortyskland i en mörkare orange färg. Observera att två av de nazistiska dödslägren, Auschwitz och Chelmno, var belägna inom det större tyska riket. Den gula linjen visar gränsen mellan Polen 1919 och 1939 under denna tid var Tyskland uppdelat i två delar av den polska korridoren. Brunfärgat område inom gränsen betecknar den del av Polen som ockuperades av Sovjetunionen efter nederlaget i Polen mellan tyskarna och Sovjet 1939. ”General Gouvernment” var namnet på det tyskockuperade Polen. Centrum för den tyska ockupationen av Polen var i Krakow, vilket var 60 km öster om Auschwitz.

 

Bild 3. Karta över det ockuperade Polen och Stor-Tyskland

 

Efter slutet av första världskriget blev Auschwitz I en militär garnison för polska soldater när Polen återfick sin självständighet efter 124 år av främmande herravälde. Nu har lägret gått varvet runt då några av barackerna i det utökade lägret används igen av den polska armén.

 

I slutet av septemberfälttåget 1939 införlivades staden Oswiecim och kringliggande orter med Tredje Riket. Samtidigt ändrades namnet till Auschwitz av nazisterna.

 

Redan mot slutet av 1939 kom SS i Wroclaw på tanken att skapa ett koncentrationsläger. Förslaget att bilda detta läger motiverades med att de redan existerande fängelserna i Schlesien var överfulla och att det var nödvändigt att genomföra en ny arresteringsvåg bland den polska befolkningen i Schlesien och General-guvernementet.

 

Före andra världskriget i september 1939 hade fem andra stora läger inrättats i Stortyska riket, som genom 1938 ingick Österrike och Sudentland i vad som nu är Tjeckien. Dessa läger var Sachsenhausen, Buchenwald, Flossenbürg, Mauthausen i Österrike och ett kvinnoläger i Ravensbrück. Det fanns även många arbetsläger i Tyskland. Efter den tyska invasionen av Polen 1939 och innan Auschwitz I öppnades 1940 skickades politiska fångar från det ockuperade Polen till läger i Tyskland eller Österrike.

 

Några speciellt utsedda kommissioner började söka efter en lämplig plats att placera lägret på. De valde de tomma, polska kasernerna i Oswiecim. De befann sig utanför den egentliga stadsbebyggelsen, vilket möjliggjorde vidare utbyggnad samt isolering. Inte oväsentligt var det faktum att Oswiecim hade bra kommunikationer med omvärlden, eftersom den var en av de viktigaste järnvägsknutarna.

 

Beslutet att öppna ett koncentrationsläger för polska politiska fångar i staden Auschwitz togs av Heinrich Himmler den 27 april 1940 och Rudolf Höss utnämndes till kommendant. De första fångarna, en grupp på 728 polacker anlände till Auschwitz den 14 juni 1940.

 

Vid tiden då Auschwitz I fått sina första fångar den 14 juni 1940, hade det nazistiska systemet med koncentrationsläger varit i drift i över 7 år. Det allra första lägret öppnades i Dachau den 22 mars 1933 efter ett påstått försök av Hitlers politiska fiender för att bränna ner riksdagshuset i Berlin.

 

De var politiska fångar från Gestapos fängelse i Tarnow, en polsk stad ca 65 km öster om Krakow. Tarnow var också platsen för ett ghetto som inrättades av nazisterna 1940, där 3 000 judar arbetade i en klädesfabrik som gjorde uniformer till tyska armén. Över 40 000 judar bodde i Tarnow ghetto tills det avvecklades.

 

Auschwitz ansågs vara en utmärkt plats för ett läger för att det var centralt beläget i Europa, och eftersom det var ett område som lämpar sig för fabriker pga. dess stora koltillgångar. Samtidigt som Heinrich Himmler valde denna plats för det första koncentrationslägret i Polen valde IG Farben även Auschwitz som plats för sin nya kemiska fabrik.

 

Auschwitz var till en början ett arbetsläger för polska politiska fångar och tyska brottslingar som hjälpte tyskarna att övervaka fångarna, Lägret blev inte ett läger för systematisk utrotning av judar förrän efter Wannsee-konferensen, den 20 januari 1942, då planerna för den slutliga lösningen av judefrågan” gjordes upp.

 

Vid invigningen hade lägret 20 byggnader, varav 14 var envånings- och 6 var tvåvåningsbyggnader. Under åren 1941-42 byggde fångarna till en våning på alla envåningshus och dessutom åtta nya hus. Totalt hade lägret 28 tvåvåningshus (förutom kök och ekonomibyggnader). Det genomsnittliga antalet fångar rörde sig mellan 13 000 och 16 000. Vid ett tillfälle 1942 över 20 000 fångar i lägret. Fångarna inkvarterades i husen, varvid man också utnyttjade vinds- och källarutrymmen.

 

I februari 1942 kom den första kända transporten av fångar som helt bestod av judar till Auschwitz. Dessa transporter fortsatte att komma fram till Auschwitz-Birkenau från hela det nazi-ockuperade Europa fram till den 1 november 1944. Efter detta påbörjade planerna att överge lägret eftersom tyskarna drog sig tillbaka från den framryckande armén i Sovjetunionen.

 

I oktober 1941 startades ett andra läger, kallat Auschwitz II i byn Birkenau, tre kilometer från Auschwitz I. De första intagna i Auschwitz II var sovjetiska krigsfångar.

 

År 1942 öppnades Auschwitz III i Monowitz. Lägret låg i fabrikskomplexet som byggdes av IG Farben, för tillverkning av syntetiskt gummi och bensin, ”Die Bunawerke”. IG Farbenindustrie hade företräde, när det gällde att rekrytera arbetskraft bland fångarna. SS samlade in lönerna från IG Farben för det arbete som fångarna gjorde. Både SS och företaget gjorde enorma vinster på detta engagemang. Mellan 1942-1944 fanns det 40 småläger som var knutna till Auschwitz III. Dessa läger låg i anslutning till stålverk, kolgruvor och fabriker där fångarna arbetade som slavarbetare.

 

Bild 4 Auschwitz III - Monowitz

 

År 1947 förvandlades lägret i Oswiecim ( Auschwitz I och Birkenau - Auschwitz II) till museer och tillgängliga för besökare. De viktigaste objekten är Birkenau resterna av fyra krematorier, gaskammare, brännhögar, järnvägsavlastningsrampen där urvalet skedde, dammen med mänsklig aska; i Auschwitz I – ”Dödshuset” eller Dödsblocket”.

 

Dessutom finns i båda lägren block och baracker, lägrens portar, vakttorn och taggtrådsinhängnaden bevarade. Några objekt förstördes av SS, men rekonstruerades med originalelement – t ex ugnar i krematorium 1 – som revs av SS.

 

Några objekt förstördes av SS för att dölja brotten. Museet rekonstruerade och placerade dem på sina tidigare platser t ex ”Dödsmuren” och massgalgen på uppställningsplatsen.

 

I Auschwitz I finns utställningar som beskriver lägrets historia men även de olika nationaliteternas lidanden.

 

På den lilla platsen vid lägerköket spelade en lägerorkester marscher för att få tusentals fångar att marschera i ordning och underlätta SS-männens kontrollräkning

 

Vägen in i lägret

 

Vi går igenom genom byggnaden och börjar vår vandring genom lägret. Vi passerar ekonomibyggnader på vänster sida innan vi svänger av mot höger. Vi passerar under skylten ARBEIT MACHT FREI(”Arbete ger frihet”) innan vi kommer in i själva lägret. Genom denna port med en cynisk överskrift gick fångarna varje dag till arbetet och återvände efter minst tolv arbetstimmar.

 

Bild 5. Ingång i lägret

 

Vi går rakt fram och passerar först block 24 och sedan block 14 på vänster sida innan vi kommer fram till vårt första stopp vid Block 4 som ligger snett fram åt höger. Här visas utställning om Massförintelsen.

Bild 6. Gata inne i Auschwitz

 

Auschwitz var det största av koncentrationslägren för polacker och fångar från andra nationer. De var av Hitlertyskland dömda till isolering, till att svälta ihjäl, förintas av tungt arbete, utsättas för medicinska experiment, eller drabbas av ögonblicklig död under samling eller enstaka avrättningar. Från 1942 blev Auschwitz centrum för judeutrotningen i Europa. De flesta judar, utan registrering och lägernummerbestämning, fördes genast till gaskammaren. Därför är det svårt att bestämma rätt antal mördade människor. Historiker i flera länder uppskattar antalet till 1,5 miljoner. Man forskar dock vidare för att försöka precisera antalet.

 

Urnan vi passerar inne i blocket med en handfull människoaska, tagen från lägret, är en påminnelse om dem som dött.

 

I Auschwitz har medborgare från olika länder dött, människor med olika politiska och religiösa åsikter, civilbefolkning, motståndsrörelsens medlemmar och krigsfångar.

 

1941 utpekade Reichsführer SS Heinrich Himmler lägret i Oswiecim som den plats där man skulle genomföra utrotningen av den judiska befolkningen. Rudolf Höss – lägerkommendant – citerar i sina memoarer Himmlers ord och förklarade skälet till hans beslut:

 

”Utrotningsplatser som finns i öst klarar inte av en aktion av denna storlek. Därför har jag utsett Oswiecim för detta ändamål, både med hänsyn till dess gynnsamma kommunikationer, och till det faktum, att platsen är lätt att isolera och maskera.” I början av 1942 påbörjade man massutrotningen av judar. Den första transporten judar som dömdes till döden anlände till Auschwitz från övre Schlesien, därefter från General-guvernementet, och på våren började masstransporter från Slovakien, Frankrike, sedan Belgien och Holland, och på hösten från Tyskland, Norge, Litauen och från övriga ockuperade europeiska länder.

 

Nästan omedelbart efter Hitlers angrepp på Sovjetunionen placerades ryska krigsfångar i Auschwitz i strid med nationella konventioner. Man har på grundval av antalet utdelade nummer fastställt att det registrerades 12 000 fångar. Under ca 5 månader dog 8 320 personer, av vilka somliga dödades med gas. Andra arkebuserades eller dog av undernäring och utmattning.

 

Ett av bevisen på detta brott är offerboken, vilken förvaras i museiarkivet. Några fotograferade sidor ur denna bok kan ni se i en monter. Särskilt värda att notera är de kolumner där man med 5-10 minuters mellanrum skrev fiktiva dödsorsaker och tidpunkter.

 

Auschwitz var också centrum för utrotningen av zigenare. Ett av bevisen är det personregister på 21 000 efternamn från zigenarlägret som fångarna stulit och gömt. Några avfotograferade personregister kan ni se i en monter.

 

Flertalet av judarna som dömts till utrotning i Auschwitz kom dit i tron att de förts till östra Europa för att ”bosätta sig” där. Mest lurade blev judarna från Grekland och Ungern till vilka nazisterna sålde icke existerande tomter, jordbruk, affärer och erbjöd arbete vid anläggningarna som inte existerade. Detta gjorde att de som skickades till lägret också tog med sig sina värdefullaste ägodelar.

 

Den sträcka som de arresterade måste färdas för att komma till Auschwitz kunde uppgå till 2 400 km. Denna sträcka tillrygga lades för det mesta i plomberade godsvagnar.

 

Fångarna fick inte någon mat under vägen som ibland kunde vara upp till 10 dagar. Fångarna satt vanligtvis sammanpackade i godsvagnar och när man öppnade skjutdörrarna vid lägret hade en del avlidit, framför allt äldre och barn, resten var totalt utmattade.

 

Ursprungligen kom järnvägsvagnar vid gamla rampen i Birkenau , 1 km sydost om entrén. Från maj 1944 fortsatte vagnarna in i Auschwitz II ( Birkenau / Brzezinka ), längs ett specialbyggt spår. Majoriteten av folket, som skickas i dessa transporter, mördades i gaskammare direkt vid ankomsten. Deras namn dök aldrig i lägrets register, så att det är mycket svårt att avgöra exakt hur många försvunnit från dessa transporter.

 

Bild 7. Auschwitz-Birkenau. Ankomsten till järnvägsrampen

 

De som SS som bedöms lämplig för arbetet mördades inte direkt, utan användes som slavarbetare. De fick randiga fängelsekläder och en fångnummer. Från 1943 var de flesta fångar (men aldrig tyskarna, om de inte var judar) tatuerade med sina siffror, oftast på vänster underarm. Totalt har mer än 400 000 personer, medlemmar i alla nationella och etniska grupper, tilldelade nummer. Av dessa dog ungefär hälften. Få levde längre än sex månader, de dog av svält, sjukdom, stelhet av hårt arbete, misshandel, tortyr och summariska avrättningar - genom att skjuta, hänga eller gasning.

 

På några förstoringar av foton från album innehållande ca 200 fotografier, som tagits av en SS-man i Birkenau 1944, ser man judar från en ungersk utrotningsaktion.

 

På skissen, som föreställer Auschwitz dödsanläggning, är de platser markerade med rött, där nazisterna utförde massförbrytelser, det vill säga exekutionsplatser, gaskammare, krematorier, massgravar, bränngropar och eldhärdar för likbränning.

 

På modellen över gaskammare och krematorium II kan man se människor, som går in i ett underjordiskt avklädningsrum. De är lugna, eftersom SS-personalen efter uppdelningen försäkrat dem att de skall bada. De blir tillsagda att klä av sig och sedan drivs de in i ett rum som skall föreställa badrum. I taket fanns duschar som aldrig någonsin sprutat ut något vatten. Ca 2 000 personer fördes in i en lokal med en yta av 210 kvm. Sedan dörren till gaskammaren stängts, hällde SS-män cyklon B genom spridare som fanns i taket. Efter 15-20 minuter var alla döda. Man tog ringar, örhängen, guldtänder från de mördade och klippte av dem håret, varefter liken transporterades till ugnar som fanns i bottenvåningen, eller, när man inte hann med att kremera, till brännhögarna.

 

På väggarna i salen finns tre fotografier som tagits illegalt av en av fångarna 1944. De föreställer kvinnor som drivs in i gaskammaren och likbränning på brännhögarna.

 

Firman ”Degesch” som producerade cyklon B tjänade 1941-44 nästan 300 000 mark på försäljningen av denna gas. Bara i Auschwitz förbrukade man ca 20 000 kg cyklon B under tiden 1942-43. Enligt kommendanten Rudolf Höss behövdes 57 kg gift för att döda 1 500 människor. I magasinen hittades efter befrielsen högar av tomma giftburkar men även oöppnade burkar. Utställningen visar cyklon B-kristaller samt ett antal körorder för lastbilar att transportera cyklon B från Dessau.

 

Bild 8. Cyklon B

 

När lägren befriades av den sovjetiska armén fann den ca 7 000 kg människohår packat i säckar, som inte hade hunnit sändas till fabriker i Tredje Riket. Analyser gjorda av Rättsmedicinska Institutet i Krakow visade att håret innehöll rester av ”hydrogen cyanid”, en av grundkomponenterna i cyklon B. Tyska firmor använde bl. a människohår till framställning av grov väv. Balar av hårväv, hittades i staden Kietrz och nu en viktig del av utställningen, har visat sig innehålla människohår, antagligen från kvinnor

.

Bild 9. Säckar fulla med hår från kvinnliga fångar

 

Guldtänderna, som man drog ur liken av de mördade människorna, göts om till tackor och skickades till SS Sanitära Huvudavdelning. Människoaska användes som gödsel eller som utfyllnad av dammar och åar i närheten.

 

All egendom som fördes till lägret av de deporterade sorterades, magasinerades och skickades sedan till Tyskland för att täcka behov hos SS, Wehrmacht och civilbefolkningen. Också SS-män, som ingick i lägerstyrkan, lade beslag på föremål från personer som dödats i gaskamrarna. De vände sig till kommendanten för att få barnvagnar och övriga saker som de behövde till sig själva och sin familj. Trots de ständiga transporterna av stöldgods till Tyskland var magasinen ständigt överfulla och osorterat bagage hopade sig till och med mellan dessa.

 

När Sovjetarmén närmade sig Oswiecim, började man hastigt tömma magasinen och skicka iväg de värdefullaste föremålen. Några dagar före befrielsen tände SS-män eld på magasinen som ett led i försöken att utplåna spåren efter förbrytelserna. Man brände 30 baracker. I en barack som klarade sig har man funnit tusentals par skor, kläder, borstar, penslar, glasögon, proteser och liknande.

 

Bild 10. Skor

 

Vi fortsätter vägen framåt och stannar vid Block 5, Utställningen Konkreta bevis på förbrytelser

 

I salen finns föremål, som man hittade efter befrielsen, tillhörande människor, som dömts till döden. Det är judiska böneschalar, resväskor med deporterade judar namn och adress, skor, skålar, proteser, glasögon, borstar och liknande. En av de sorgligaste sevärdheterna i Auschwitz är visningen av skor i en stor glasmonter som tar upp halv ett logement i blocket. Skorna verkar vara sämre och är oftast samma mörkgrå färg, med undantag för några kvinnor eller barn skor som är gjorda av rött läder.

 

Det finns även en andra monter i Block 5, även denna tar upp hälften av ett logement, som innehåller de resväskor från judiska offer i lägret. Judarna var instruerade att markera sina resväskor för senare identifiering. På några av resväskor är ordet Waisenkind, vilket betyder föräldralös, detta är ett bevis på att det fanns barn bland offren i Auschwitz. Det finns också några korgar, som används av offren att bära sina fåtaliga ägodelar med sig till lägret.

Bild 11. Väskor

 

En tredje monter i blocket, är fylld med konstgjorda ben och kryckor som fördes till Auschwitz-Birkenau läger av inkommande fångar.

Bild12. Proteser

 

Vandringen går vidare mot Block 6, Fångens liv

 

En del fångar som kom till Auschwitz skickades direkt utan att sorterades till lägret, där de flesta dog av svält, avrättning, överansträngning, bestraffning eller på grund av bedrövliga hygieniska förhållanden, sjukdomar och epidemier. Lägerchefen talade första dagen om att ”de kommit till ett koncentrationsläger, där det bara fanns en utgång, nämligen genom krematorieskorsten”. Bland dem som skickades till lägret fanns också ett fåtal judar som läkarna funnit arbetsdugliga.

 

Nyanlända fångar berövades kläder och alla personliga ägodelar. De fick håret avklippt, desinficerades och badades, varefter de numrerades och registrerades. Till en början blev fångarna fotograferade från tre håll, men från och med 1943 blev de tatuerade med ett nummer.

 

Auschwitz var det enda läger där numren tatuerades på fångarna. Beroende på orsaken till arresteringen blev fångarna märkta med trianglar av olika färg, som syddes på deras lägerkläder tillsammans med numret. En del av fångarna hade röda trianglar – vilket markerade politisk fånge.

 

Judefången hade en stjärna - gul triangel korsad med triangeln som visade arresteringsorsaken.

 

Zigenare och asociala hade svart triangel. Jehovas vittnen hade violett triangel, homosexuella rosafärgad, kriminella fångar grön. Fångarnas tunna kläder skyddade inte mot kyla,

 

Underkläder byttes med några veckors mellanrum, ibland månaders, och fångarna hade ingen möjlighet att tvätta kläderna själva. Detta bidrog till att olika slags epidemier spreds. Speciellt fläcktyfus, tyfoidfeber och skabb.

 

Under Auschwitz existens internerades där ca 400 000 manliga och kvinnliga fångar av olika nationaliteter, sovjetiska krigsfångar, korrektionsfångar samt fångar, som vistades i block 11 och stod till förfogande för Gestapos fältdomstol i Katawice.

 

Visarna på lägeruret mätte enformigt och obönhörligt ut levnadstid. Från revelj till tapto, från en soppskål till nästa, från den första uppställningen till det att fången som lik räknades för sista gången. En av plågorna i lägret av uppställningen, då man kontrollerade antalet fångar. De varade ett par, ja till och med ett tiotal timmar (t ex den 6 juli 1940, 19 timmar). Lägerledningen ordnade ofta straffuppställningar, under vilka fångarna måste sitta på huk eller stå på knä, och det förekom, att man tvingade dem hålla händerna uppsträckta ett par timmar.

Bild 13. Ungerska judar på väg till gaskamrarna

 

"Arbete" betydde slavarbete i fabriker, gruvor, jordbruk, och konstruktion. Även de tyngsta uppdragen, såsom schaktning och markarbeten, hade i allmänhet genomföras utan utrustning. Även fångar bokstavligen svälter, var de ofta tvungna att bära tegel eller sten. Alla försök till vila straffades genom överföring till speciella straffrättsliga enheter där förhållandena var så mycket illa att få som upplevt dem överlevde.

 

Fångarna var helt i händerna på SS och kunde sadistiskt straffas helst för överträdelse av godtyckliga lägerregler. Det vanligaste straff för överträdelser av detta slag var tjugofem eller fler slag med en piska. Fångar som arbetar i lägret var alltid föremål för summariska avrättningar. De viktigaste platser i Auschwitz I där avrättningar genomfördes, var i cellerna i Block 11 och gården mellan block 10 och 11 ("The Death Wall"). Politiska fångar hos Gestapo sändes även här från Katowice för utförande. Gerhard Palitzsch var en sadistisk chefsbödel. Maximilian Grabner var en annan framträdande figur i dessa "sanering", chef för politiska avdelningen.

 

Under uppställningarna kontrollerade SS-männen antalet lägerfångar och verkställde offentliga avrättningar på den flyttbara galgen eller massgalgen som i allmänhet stod på gården till Block 11. Den 19 juli 1943 hängde SS 12 polska fångar på denna galge för att de haft kontakter med civilbefolkningen och hjälpte tre kamrater att fly. Fenolinjektioner i hjärtat var en annan vanlig metod för avrättning i Auschwitz.

 

Bild 14. Den bärbara galgen

 

Förutom avrättning och gaskammare var arbete ett effektivt mordvapen. Man sysselsatte fångarna inom olika produktionsgrenar.

 

Till en början arbetade de med att bygga ut lägret – att jämna marken, bygga hus, baracker, vägar och dräneringsdiken.

 

Senare började Tredje Rikets industrier i allt större utsträckning utnyttja den billiga arbetskraften. Fångarna måste ofta utföra arbetet springande utan ett ögonblicks vila. Arbetstakten, svältransoner, ständiga trakasserier och prygel ökade dödligheten. När fångarna återvände till lägret, släpade eller drog de på de kärror och vagnar de fångar som dödats eller sårats av käppar eller spadar.

 

Fångarnas matranson för en dag innehöll ungefär 1300-1700 kalorier. Till frukost fick fången ungefär en halv liter kaffe eller avkok på örter, till middagen en liter soppa utan kött, ofta tillagad av ruttna grönsaker. Kvällsmaten bestod av ca 300-350 gram svart, degigt bröd. Ibland 20 gram korv, 30 gram margarin eller ost och ört vätska eller ”kaffe”.

 

Bild 15. Måltid

 

Det tunga arbetet och hungern ledde till fullständig utmattning av organismen. Fångarna fick svältsjukdomar, som ofta slutade med döden. Fotografierna på planschen tog omedelbart efter befrielsen och föreställer kvinnliga fångar, som vägde mellan 23 och 35 kg.

 

Det är idag svårt att föreställa sig de tragiska scener som dagligen utspelades i lägret. Konstnärer, som suttit i lägret, har försökt att återge atmosfären under ”den tiden” i sina verk. Det är deras vittnesmål som fått en konstnärlig gestaltning. Museet har en rik samling av sådan konst.

 

I lägret fanns även barn. Det var framför allt judiska, zigenska men också polska och ryska barn. De utsattes för samma hårda behandling som de vuxna. De flesta judiska barnen gick dock direkt till gaskammaren. Några av barnen, t ex tvillingar, fick tjäna som försökskaniner vid kriminallera medicinska experiment. Andra måste arbeta hårt. Barnen registrerades och betecknades som politiska fångar. I salen finns foton av barn som fångar och foton av barn som befriats av sovjetarmén.

 

Motståndsrörelse.

 

Trots svåra levnadsvillkor, ständig terror och hotelser bedrev fångarna en konspiratorisk verksamhet i lägret. Den tog sig olika uttryck. T ex togs kontakter med den polska befolkningen som bodde i närheten av lägret vilket gjorde det möjligt att smuggla paket med mat och mediciner till fångarna. Från lägret skickade man uppgifter om SS förbrytelser. Alla försändelser gömdes i föremål som ofta tillverkats för just detta ändamål, och korrespondensen mellan lägret och motståndsrörelsen var kodad.

 

Den hemliga organisationen kämpade mot kriminella fångar, vilka utförde olika tjänster för SS-männen. Försök gjordes att avlägsna dessa personer som blint samarbetade med förtryckarna och ersätta dem med politiska fångar.

 

I lägret propagerade man för en internationell solidaritet mot nazismen och bedrev en kulturell verksamhet, som bestod i konspiratoriska möten och diskussioner, uppläsning av fosterländska dikter och illegala gudstjänster. Av särskilt intresse är den kraftiga utvecklingen av en s.k. ”underground art”. I läget skrevs också dikter, och det bedrevs en konstnärlig verksamhet, som inte var tillåten.

 

Vandringen går vidare mot Block 7, Bostads- och sanitära förhållanden

 

Fångar i Auschwitz var i början inrymda i envånings tegelbaracker, som tidigare använts av den polska armén för uppställning av hästar. När antalet fångar ökat, byggdes en andra våning på varje barack. Bostadsförhållandena var alltid katastrofala, även om de varierade under lägrets existens. De första fångtransporterna sov på halm, som spritts ut på ett betonggolv. Senare fick man tillgång till halmmadrasser. I en sovsal, där 40-50 personer med svårighet kunde få plats, sov ca 200 fångar. De trevånings britsar som senare infördes förbättrade inte nämnvärt bostadsförhållandena. Oftast låg det två fångar i varje säng. Trasiga filtstumpar tjänade som täcken. Något drägligare bodde funktionärerna. Dessa fick som regel egna rum.

 

Bild 16. Vy från en sovsal

 

I Auschwitz bodde de flesta fångarna i murade tvåvåningshus, medan man i Birkenau bodde i baracker, som stod direkt på den sanka marken. En modell av en murad barack i skala 1:1 visar de primitiva bostadsförhållandena i detta läger.

 

Fotografierna och modellerna av två typer av baracker i Birkau – den murade baracken och trä baracken – ger en uppfattning om de sanitära förhållandena i lägret.

 

Oswiecims malariaklimat, de dåliga bostadsförhållandena, svälten, de otillräckliga kläderna, som inte skyddade mot kylan och som inte tvättades eller byttes under lång tid gjorde att sjukdomar och epidemier härjade i lägret. En stor del av de sjuka, som kom till sjukhuset, kunde inte tas emot pga. överbeläggning. SS-läkarna gjorde därför regelbundna gallringar både bland sjukskrivna och bland fångarna som bodde i de andra husen. Svaga personer, som hade små utsikter att tillfriskna snabbt, skickades till döden i gaskamrarna eller dödades med fenolsprutor i hjärtat. Därför kallades fångarna ofta sjukhuset för ”krematoriets förmak”.

 

Vi passerar några block och gör sedan ett uppehåll vid Block 10, Block där steriliseringar gjordes

 

SS-läkarna utförde, liksom i andra läger, många kriminella experiment med fångarna i Auschwitz. Sålunda experimenterade professor Carl Clauberg med sterilisering av judiska kvinnor för att utarbeta en snabb metod för biologisk utplåning av slavarna.

 

Josef Mengele var stationerad i Auschwitz från den 30 maj 1943 till den 18 januari 1945. Han utförde hänsynslösa och för medicinvetenskapen tvivelaktiga experiment på lägerfångar. Främst valde han att experimentera på dvärgar och enäggstvillingar, som kom att benämnas "Mengeles tvillingar". Även vivisektion utfördes på fångarna. Vidare utfördes experiment på ögon där Mengele genom olika metoder försökte ändra ögonfärg på fångar från brun till blå, bland annat med bläckinjektioner vilket kunde leda till blindhet, smärta och infektioner. Han utförde operationer där han plockade ut olika delar ur kropparna. Mengele injicerade också till exempel kloroform direkt in i hjärtat på offren, för att kunna utföra försök med färska lik. Många operationer och experiment utfördes dessutom utan bedövning. Många av dem som överlevde Mengeles experiment blev svårt skadade och led av invalidiserande skador efter kriget.

 

Bild 17. Dvärgar i Auschwitz

 

I Auschwitz upprättade lägerförvaltningen en särskild ”zigenaravdelning”. Som mest hölls där cirka 20 000 romska fångar från nästan hela Europa. Den ökända SS-läkaren, doktor Josef Mengele, utförde hemska experiment på romer. Både vuxna och barn drabbades. Natten mellan den 2 och 3 augusti l944, den så kallade Zigenarnatten, likviderades alla fångarna på ”zigenaravdelningen”.

 

Vi går in i området mellan block 10 och 11 där ”Dödsmuren” fanns

 

Bild 18. Den svarta väggen med Block 11 på den högra, Block 10 på vänster

 

Gården mellan block 10 och 11 skyddades på två sidor av en hög mur. Framför denna tegelvägg, placerade nazisterna flyttbara väggar, byggt i timmer och täckt med kork målade svarta, ändarna på väggen var lätt vinklade mot mitten. Syftet med den svarta väggen var att skydda den vackra tegelväggen bakom det från kulhål.

 

Fönstret i block 10 täcktes för med fönsterluckor, för att fångarna inte skulle kunna bevittna exekutionerna. Framför ”Dödsmuren” arkebuserades SS-männen tusentals fångarna, huvudsakligen polacker. På gårdsplanen vid block 18 utmätte SS-männen också prygelstraff och pålstraff, som bestod I att man hängde upp fångarna med bakåt vridna armar.

Bild 19. ”Svarta Väggen” Auschwitz I, som används för avrättningar

 

Vi går vidare in i Block 11 – ”DÖDSBLOCKET”

 

Block 11 var ett fängelse inom fängelset, fullständigt isolerat från övriga lägret. Källarna och första våningen har bevarats idag.

 

Bild 20. Block 11 sett från utanför lägret

 

I det första rummet på höger sida höll de jourhavande SS-männen till. I de närmaste följande salarna på höger och vänster sida fanns de politiska fångarna, som väntade på att dömas av den extraordinära domstolen, som kom det från Katowice.

 

Domstolen utdömde ofta från ett tiotal till hundratals dödsstraff under ett 2-3 timmars sammanträde. (Första salen på vänster sida). De dödsdömda fördes ut för att avrättas framför ”Dödsmuren”. Före arkebuseringen måste alla klä av sig i tvättrummet (mitt i korridoren), där också en del avrättningarna ägde rum, om antalet dömda var litet.

Bild 21. Siweks konst

 

I sista salen på vänster sida finns fotografier av tavlor – fången Wladislaw Siweks konst. De visar den extraordinära domstolen, selektionen i källarplanet och arkebuseringen på gården. De straffsystem som SS tillämpande i koncentrationslägren var del av en avsiktlig utplåning av fångarna. Fångarna kunde straffas för allt: för att ha plockat ett äpple, för att ha uträttat sina naturbehov under arbete, för att ha dragit it en guldtand på sig själv i syfte att byta den mot t ex. bröd eller för att, enligt SS-männen, ha arbetat för långsamt.

 

Man gav fångarna prygelstraff, man hängde dem på speciella stolpar med händerna bakåt vridna, man spärrade in dem i källarfängelset i block 11, gav dem särskilt straffarbete, straffexercis, ståstraff eller man skickade dem till straffkompanierna. På utställningen finns en prygelbock, en hängstolpe och en flyttbar galge, på vilken man ibland verkställde dödstraffen. Fångarna, som skickades straffkompaniet, fick mindre matransoner och tvingades utföra de tyngsta och mest tröttande arbetena oavsett årstid, till exempel att rensa bort vassen i fiskdammarna, gräva dräneringsdiken eller plana ut marken.

 

I sista salen på höger sida visar man polisfångarnas och omskolningsfångarnas öde. I Auschwitz betraktade som en separat kategori.

 

I september 1941 gjorde man här försöket med massavrättning av människor med cyklon B. Där dog ca 600 sovjetiska krigsfångar och 250 sjuka fångar från lägersjukhuset.

 

I cellerna, som fanns i källarna, placerades man lägerfångar och civilbefolkning, som misstänktes för att ha kontakt med fångar eller hjälpt till vid rymningar, fångar dömda till svältdöden för en kamrats flykt samt de som SS-männen ansåg ha gjort sig skyldiga till överträdelse av lägerföreskrifter.

 

Ledningen plockade med jämna mellanrum ut folk från cellerna. Detta kallade man för gallring eller bunkerrensning. De utvalda fångarna sköts eller skickades till straffkompaniet. I källarplanet kan man också beskåda tre typer av straffceller. Flertalet är vanliga celler där fångarna satt under rannsakningen. Cell nr 18 är en av de celler där fångarna, dömda till svältdöden, låstes in. 1941 placerades där en polsk munk, fader Maximiliam Kolbe, som för att rädda en annan fånge dog svältdöden.

Bild 22. Maximiliam Kolbe

 

Cell nr 20 var ett mörkrum, där fångar dog av kvävning på grund av syrebrist. I cell 21 finns teckningar bevarade, som gjorts av fångar. I cell nr 22 finns fyra små straffbunkrar 90 x 90 cm. I var och en låste man in fyra fångar, som avtjänade specialstraff.

 

Bild 23. Entré till stående cell genom små dörrar

 

Vi lämnar block 11 och fortsätter. Vi passerar magasinen som var till för förvara av cyklon B och egendom stulen från fångarna. Vi passerar en av barackerna som var fångarnas sjukhus innan vi vänder åt höger. Nu passerar vi fler baracker på höger sida där fångarna sjukhus var belägna och ett antal baracker där olika länder idag har nationella utställningar. Lägerköket passeras på vänster sida.

 

Nu går vi utanför området mellan det tidigare SS-sjukhuset och SS-administrationen och kommer fram Gaskammaren och krematoriet.

 

Under hösten 1941 byggdes bårhuset i Auschwitz om till gaskammare, Den första gasningen ägde rum i källare i Block 11 i slutet av augusti 1941, genomförd av SS-Hauptsturmführer Karl Fritzsch, som använde Cyklon B-gas för att döda sovjetiska krigsfångar. Följd av detta gasades 600 sovjetiska krigsfångar och 250 polska fångar gasades den 3 september 1941 i källare Block 11. I två av de tre ugnar i vilka man brände 350 kroppar om dygnet. I varje brännkammare placerades 2-3 lik. Krematoriet är byggt av firman Topf und Söhne i Erfurt, samma firma som under åren 1942 och 1943 installerade ugnar i de fyra krematorierna i Birkenau. Firmans namn är synligt på några av ugnarna järndetaljer. Denna första Auschwitz gaskammare var i bruk till jul 1943.

 

 

Bild 24. Ingången till krematoriet

Senare sattes två nya gaskamrarna i drift, genom att bygga om bondgårdar i Birkenau . Den första, känd som " Red House ", kallades så på grund av dess röda tegelstruktur. Den första transporten som gasades i bunkern var från Beuthen , mördades den 15 februari, 1942 . Den andra, känd som " Vita huset ", var en annat vitkalkat hus, därav namnet.

 

Bild 25. Krematorieugnar i Auschwitz

 

"Red House" delades in i två gaskammare, "Vita huset" i fyra. Ursprungligen begravdes de gasade i massgravar, men från september 1942 grävdes liken av de gasade i dessa kamrar upp och kremerades. I slutet av november 1942 hade över 100 000 kroppar bränts. "Red House" avvecklades under våren 1943. "Vita huset" upphört med sin verksamhet på samma gång, men själva gaskamrarna var kvar intakta och togs i drift igen i maj 1944 under utrotningen av judarna i Ungern. Det förblev operativa tills november 1944 , då alla gasningen avbröts.

 

Krematoriet är beläget utanför det egentliga lägret. Framför ingången, på den plats där Gestapos lägerbarack befann sig, står den galge där Auschwitz förste kommendant Rudolf Höss avrättades den 16 april 1947.

 

Vi passerar igenom detta område innan vi får tillbaka mot utgången och passerar SS garage och ekonomibyggnader på höger sida.

 

Vi beger oss med buss vidare några kilometer till det närliggande

 

Auschwitz - Birkenau

 

Ca tre kilometer från Auschwitz finns det andra lägret – Auschwitz/Birkenau som byggdes i byn Brzezinka. I huvudsakligen ett förintelseläger, men det tjänade också som ett koncentrationsläger.

 

Lägrets yta uppgick till ca 175 ha och där byggde man över 300 baracker. Alla finns inte kvar idag. Bara 45 murade och 22 trä baracker är bevarande i nästan oskadat skick. Av de nerbrända och förstörda barackerna finns bara skorstenar kvar, men resterna av husgrunder ger en uppfattning om barackernas antal och storlek.

 

Bild 26. Rester från förstörda baracker

 

Trähusen var baserade på design för SS-stallet, och ibland så många som 800 fångar bodde trångt på en plats avsedd för 52 hästar. Toaletterna var mycket primitiva och få till antalet. Fångar hade mycket begränsad tid att göra sina behov. Tvättmöjligheter var likaså grovt primitiva och otillräcklig.

 

Bild 27. Järnvägsspåren in i Auschwitz-Birkenau

Lägret i Brzezinka var indelat i ett antal fält och sektorer, som utgjorde separata läger (se särskild skiss). Det totala antalet fångar uppgick i augusti 1944 till ca 100 000. Det största problemet i lägret var vattenbristen, de katastrofala hygieniska och sanitära förhållandena samt det stora antalet råttor. Nazisterna byggde flest antal dödsanordningar i Birkenau, nämligen fyra krematorier med gaskammare, två provisoriska gaskammare i bondstugor, som byggts om för detta ändamål, samt använde sig av eld gropar och likbål.

 

När man besöker lägret är det bäst att följa vägvisarna, som täcker in hela området. Man kan börja rundgången i SS huvudvakttorn med att lyssna på bandad information om lägret (på tolv olika språk).

 

Därifrån har man en utmärkt överblick över det största förintelselägret. Rakt fram ser man avlastningsrampen, dit de flesta tågen med deporterade ungerska judar anlände.

 

I lägret finns fångbaracker, som är bevarade i sitt ursprungliga skick. De murade barackerna ligger på vänster sida om lastkajen. De saknar grund och står direkt på den sumpiga marken. De flesta av dem hade trampade jordgolv, som ofta förvandlades till gyttja. Där bodde kvinnliga fångar, som sov i tre våningssängar, på rutten halm. I varje våningsplan låg ca åtta personer.

 

Träbarackerna (på höger sida om avlastningsrampen), var ursprungligen stall för 52 hästar per barack, där man efter en del smärre ändringar inkvarterade ända upp till 1 000 fångar. I mitten av baracken byggdes kaminrör genom vilket det passerade rök, som skulle värma upp hela baracken.

 

I slutet av lastkajen finns ruinerna av två krematorier och gaskammare, som sprängdes i luften av retirerande SS-män, som försökte undanröja spåren av de kriminella handlingar som utförds här under hela kriget.

 

Bland ruinerna kan man tydligt urskilja ett underjordiskt rum där de dödsdömda tvingades klä av sig innan de föstes in i gaskammaren och på ytplanet ser man hålen efter fem krematorieugnar, samt skenor, på vilka liken transporterades i vagnar.

 

Mellan mars och juni 1943 byggdes fyra mycket stora gaskammare med intilliggande krematorierna vid Brzezinka (Krematorium "II", " III "," IV "och" V "). Krematorierna II och III var identiska, med avklädningsrum och gaskammare under marknivå. Krematorierna IV och V var också identiska konstruktion, men med avklädning, gasning och kremering utförs på marknivå. Deras främsta offer var judar transporterades till Auschwitz från hela Europa. Krematorium nr IV förstördes judarna delvis under ett uppror den 7 oktober 1944.

 

Takten på morden nådde sinn höjdpunkt under sommaren 1944 , när mer än 400.000 judar transporterade från Ungern, under en period av två månader. De flesta av de deporterade (särskilt äldre, spädbarn och barn) gasades direkt vid ankomsten, efter val av läkare, som Mengele och Thilo.

 

Som tidigare nämnts, i syfte att påskynda dödandet, var en spår från stambanan förlängd direkt in i lägret, stannar kort i krematorierna II och III.

 

Mellan ruinerna av krematorium II och III finns Den Internationella Statyn över Nazismens Offer i Auschwitz som högtidligen avtäcktes i april 1967.

 

Till min hjälp har jag haft en infobroschyr från ett besök på lägret samt bilde från Internet

 

Källor:

 

http://simplethinking.com

http://www.coffiman.co.uk

http://scrapbookpages.com

 

http://deathcamps.org

 

 

Bild 28

 

Bild 29

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved