Halmstad runt 1820

 

 

Halmstad runt 1820

 

Jag vill i detta avsnitt berätta om ur det såg ut i Halmstad runt 1820 när S:t Johanneslogen Oscar bildades.

 

År 1820 finns det endast ca 1600 invånare i Halmstad. Bebyggelsen präglas av små korsvirkeshus. Staden hade en medelmåttigt god hamn och några förmögna köpmän.

 

Det politiska livet präglades av Magistratet som var det styrande i staden. Bland de styrande fanns främst köpmän och framför allt de äldstes krets. Inom Magistratet fanns det en maktkamp mellan olika medlemmar. Det fanns borgare och hantverkare som inte var beslutande.

 

Skolväsendet utvecklades från Trivialskolan där det endast fanns ett tjugotal elever. Undervisningslokalen hade lågt i taket och obekväm, där snart luften blev kvalmig och ohälsosam. Det kom en ny rektor och de gamla lärarna fick nya uppgifter. Skolans rykte blev bättre och elevantalet ökade. På landshövding Arnells initiativ skulle ett nytt hus den s.k. Orupska fastigheten där undervisningen skulle hållas, men Magistratet satte sig emot och det blev inget av. Med stöd av 1820 års skolordning kom frågan upp igen och en kommitté bildades. I denna satt Andreas Hammar, Hans Henrik Faurell, Åke Olsson och Daniel Peter von Sydow. De beslutade att uppta den Arnellska planen och anskaffa ett nytt hus, Sydowska huset på Storgatan 23 och där använde sig lärarna av Lanchester-modellen.

 

Fattigvården utvecklades på initiativ av kronpris Karl Johan. Halmstads fattighus bildades för att få bort fattiga tiggare från gatorna. Ett fattighus förvärvades med hjälp av donation från kronprinsen.

 

Halmstads näringsliv bestod främst av handel och hantverk. Dessa var dock på avtagande och det beror främst på att exporten minskade, brist på pengar, den grunda hamn samt minskat laxbestånd. I staden finns en viss fabriksrörelse som klädesfabrik, tobaksfabrik och såpsjuderier men den sistnämnda var obetydlig och föga bärkraftig på sikt. För att klara såpsjuderiets verksamhet fick de importera hampolja och talg. Dessutom importerades vin, salt och framförallt ull. På exportsidan var det trävaror som stävar och kärl av bok.

 

Arbetet med hamnförbättringarna blev en långbänk i Halmstad. Redan 1792 började diskussionerna och först 1840 då 2 500 meter långa hamnpirar var färdiga. Många personer var involverade under åren bl.a. rikets främste expert på området, Baltzar von Platen som först skulle godkänna byggnadsplanen och gå i god för att hamn inte skulle bli uppgrundad på nytt. Den som fick uppdraget att utarbeta en plan var 1831 överdirektör i södra kanaldistriktet Axel Erik von Sydow. Under de sista 6 åren arbetade en kommitté med frågan. Denna bestod av ordf. Wirgin, Andreas och Jöran Hammar, J H Renström, I R Hallberg, Peter Hallberg, Johan Holger Hallbäck samt Jonas Borelius.

 

Under 1800-talets tre första decennier byggdes ett antal segelfartyg på ett varv öster om Nissan vid dagens Kaptensgatan/Kungsgatan. Detta var ägdes av skeppbyggmästare Sven Jönsson.

 

Nissans igenslammade deltabildning gjorde att större fartyg inte kunde gå in i staden utan fick kasta ankar längre ut och lasten fick föras över till mindre båtar så lossade vid kajen inne i Halmstad.

 

I början på 1800-talet flera s.k. fabriker i Halmstad eller dess omedelbara närhet. De kännetecknades främst av sitt obetydliga tillverkningsvärde och fåtal anställda samt deras livslängd var kort.

 

Uti Sperlingsholm utanför Halmstad uppfördes 1820 det nyare slottet. Detta byggdes efter ritningar av arkitekten Gustaf af Sillén och arkitekturen var en blandning av empir och gustaviansk stil.

 

Det fanns ett badhus vid Västra stranden. 1820 kunde man notera det största antalet (1.300) borgerskap och utsocknes som söktes sig dit för att söka lindring för sina krämpor. Detta minskade med åren på grund av avståndet från staden och dyra skjutskostnader.

 

En föregångare till Simstadion fanns enligt en skifteskarta från 1819-1820 som visar en vät kallad Badhusvägen som gick från Knebildstorp till platsen där nuvarande Simstadion är belägen. Denna badinrättning togs i bruk i juni 1816.

 

Slottsmöllans industrier var Halmstads äldsta. Anno 1823 köptes färgaren Isak Reinhold Wallberg (1800-1852) husen i nummer 145 i staden Östra Rote (Sveakvarteret). Där drev han verksamhet intill 1850 då företaget flyttade till en ny fabrik vid Slottsmöllan.

 

Området runt Karl XI:s väg och Stenvinkelsgatan hörde förr i tiden till det som kallades ”Västra Gärdet”, och på gamla tomtkartor från sekelskiftet benämns marken som Stadskassörens lönejord, en beteckning som kan spåras till början av 1800-talet. På den tiden hade stadens Magistrat och dess tjänstemän delvis årslön och dessutom lönejord som de kunde bruka.

 

Stora marknader hölls på torget. Det var årligen inte mindre än fyra stycken med en i vardera månad, april, juni, oktober och december. I dagarna tre pågick köpenskapen, och starten aviserades till en början med trumpetfanfar och senare med klockringning i kyrkan.

 

I början av 1800-talet gav sig de sista husarna iväg, borgarna övertog byggnaderna vid Lilla torg, och tyggården arrenderades ut för magasin och brädgård.

 

Källor

 

Halmstads Historia del II, Sven A. Nilsson, Bulls tryckeri, H

Ut folkmun och arkiv, Läsebok om Halmstad, Sven Aremar, Bokförlaget Settern 2002

Kors och tvärs i tid och rum, Sven Aremar, Bokförlaget Settern 1991

Epoker & händelser i Halmstad 700 år, Halmstad kommun, Halmstads tryckeri 2006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved