Skråväsendets historia

 

Skråväsendets historia

 

Under medeltiden uppstod hantverksskrån i de flesta större europeiska städena. Skrånas tillkomst var en följd av de ekonomiska och tekniska förändringar, som skedde under denna tid. Med varuhandelns utvidgning och övergång till myntekonomi ägde en specialisering av hantverksarbetet rum.

 

Skråväsendet var en vidareutveckling av gilleinstitutionen. Förutom gillets religösa och understödsmässiga ändamål värnade skrået om medlemmarnas fackliga intressen. Ett skrå omfattade hantverkarna inom ett yrke eller en yrkesgrupp. Ursprungligen var endast mästarna egentliga medlemmar. Mästarna var organiserade i ämbeten och gesällerna i gesällskap.

 

Skråväsendet infördes till Sverige av tyska hantverkare på 1300-talet. Det äldsta bevarade dokumentet är ett privilegiebrev för skräddarna i Stockholm från 1356. Under 1500-talet fick skråväsendet en fast organisation, reglerad i kungliga förordningar.

 

Från början var skrå det pergament, som innehöll stdagarna. Ordet kom så småningom att bli liktydigt med en sluten yrkesgrupp. För att bli upptagen i srkået krävdes att man lärt yrket som lärling och gesäll samt blivit godkänd i mästarprovet.

 

Skrået styrdes av en vald ålderman. Denne representerade skrået utår. Vid sin sida hade han en bisittare, som fick ta hand om det dagliga. Han skulle vara behjälplig vid vid medlemmars sjukdom, vid behov lämna bidrag ur skråkassan, vara ett stöd vid begravning, ordna fester och mycket mera. Bisittarsysslan cirkulerade bland medlemmarna. Bisittaren var således en viktig person och det kostade också dubbla böter om man avbröt honom när han talade. Hans särställning markerades genom att han var utrustad med ett värdighetstecken, bisittarstaven.

 

Varje skrå hade sitt skrin eller låda. Åldermannen ansvarade för denna, men kunde inte öppna den utan att alla lådmästarna också var närvarande med sina nycklar, Vid skråsammankomsterna placerades skrinet på bordet i skråhuset och åldermannen öppnade mötet genom att med sin klubba eller bisittarens stav slå tre slag på locket. Därefter öppnades skrinet. Så länge kistan var öppen skulle tal och uppförande följa ett strängt cereminiel. Varje uttalande skulle inledas med bestämda ordvändningar såsom "Allt är ära" eller "Med gunst" och det var en allvarlig sak att bryta mot reglerna medan lådan var öppen. Förutom att överträdelserna straffades med dubbla böter kunde brottslingen i graverande fall riskera att uteslutas ur skrået och därmed förlora rätten att utöva sitt hantverk. När förhandlingarna var slut, nya medlemmar upptagna och eventuella klagomål framförda, kunde åldermannen "klappa igen" lådan och lämna ordet fritt.

 

Vid skråfesterna blev det tidigt på förekommen anledning infört stränga ordningsregler. En allmän regler var att man inte skulle tappa upp mer öl än man kunde tåla! Föll man i sömn i skråhuset, eller kastade upp där eller på vägen hem, blev det böter. Spillde man mer öl på bordet än man kunde täcka med handen, slog sönder bägaren eller välte öltunnan, fick man punga ut med ytterligare bot.

 

De många förbuden antyder att det ofta gick livligt till vid festerna. Böterna betlades ofta i natura, oftast med öl, varför man riskerade att hamna i en ond cirkel.

 

Förutom de två eller tre årliga skråfesterna hölls som regel en gång i kvartalet möten utan måltid. Då dryftades fackliga frågor, avgifter krävdes in och man träffade avtal om praktiska ting. Uteblev en medlem från detta avbisittaren sammankallade möte fick han böta. Medlemmarna hade bestämda platser. Uppstod tveksamheter härvidlag anvisade bisittaren plats. Åldermannen ledde mötet. Hans ord var lag. För att understryka detta hade han en klubba. Med en rad kraftiga slag i bordet äskade han tystnad och den som därefter ropade eller gjorde väsen fick betala böter. Klubban var först och främst ett värdighetstecken. Dess makt låg inte i slagens styrka utan i den symboliska kraft som smällen mot bordsytan utsände.

 

I tider, då det varken fanns försäkringsväsen eller understödskassa, var skråmedlemmarnas inbördes stöd av stor betydelse. Om det blev dåliga tider, eller om man blev sjuk eller gammal, trädde skrået in med hjälp till medelmmar och deras familjer.

 

Understödspengarna kom in genom att medelmmarna betalde en fast belopp vid kvartalsmötena. Alla erlade samma belopp. De inkomna pengarna användes också till att betala för förtäringen vid skråmötena, för att arvodera den som skötte skrivelserna - skrivaren - och för att anskaffa inventarier till skråhuset. Kontanterna bevarades omsorgsfullt i en skråbössa med rejäla lås, så att den endast kunde öppna när alla, som hade nycklarna till den, var närvarande.

 

Skråets heliga dryckeskärl eller kannan användes bl a vid upptagning av nylärda. Tilldrickningen försiggick efter ett strängt ceremoniel. Kärlet skulle man visa den största vördnad. Man skulle mottaga det barhuvad och anständigt klädd och man fick inte vidröra det med sina bara händer.

 

Innehållet i de gamla manuskripten angående murarorganisationerna är så gott som indelat i två delar. Den första berör historiken, som leder tillbaka till världens skapelse. Den andra avhandlar plikter och förordningar.

 

Det påstås att det redan på 1300-talet fanns två sorters medlemmar i byggnadsgillena i England, nämligen murare och frimurare. Vad ordet freemason ursprungligen betydde, vet man inte. Den vetenskapliga frimurarlogen Quator Coronati menar att free syftar på de kyrkliga murarnas frihet från skråtvånget. Andra menar att det avser en högre kvalificerad medlem, som bearbetar kapitäler, bildstoder och liknande.

 

Av det sk Watson-manuskriptet från 1500-talet framgår att även andra än rena yrkesmän kunde bli medlemmar. Man känner även namnet på flera i engelska samhället högt uppsatta personer, som blivit medlemmar. Uppgifterna visar att dessa icke-fackmän till skillnad mot yrkesmurarna på en gång blev både medbröder och mästare.

 

I början av 1400-talet blev The Company of Masons i London ett kungliga erkänt skrå. Detta leddes av en mästare och två bevakande bröder, wardens. Räkenskaperna fördes av en clerk. The Company hade åtminstone i början av 1600-talet tre sorters medlemmar, nämligen freemen, liverymen och accepted masons, dvs borgare, gillebröder och antagna murare. Liverymen var de egentliga hantverkarna. De som var accepted masons kunde också tillhöra kategorin freemen. En sådan medlem var då free and accepted mason, fro och antagen murare. Accepted masons bildade en särskild grupp, the Society. Så småningom gick the Company och the Society skilda vägar. När fyra i London befintliga societies, av flera skäl, år 1818 sammanträdde för att bilda en Storloge, blev det upprinnelsen till det frimurariet vi har i dag.

 

Skråväsendet hade sysslat med fackliga frågor, yrkeshamligheter, etik och moral, med inslag av hemlighetsfulla ceremonier. Yrkesföreningarnas enkla verktyg hade därvid fått djup symbolisk betydelse- Då icke-yrkesmän efterhand inträdde i logerna gjorde de det närmast på grund av cermonierna. Det rituella tog successivt överhanden vid sammankomsterna. Det verkliga och påtagliga, operativa, utvecklades till något spekulativt och symboliskt. År 1717 brukar anges som den tidpunkt då övergången till det spekulativa och symboliska är helt genomförd.

 

I mitt av 1800-talet kunde man i de sk allmänna lagarna läsa:

 

"Wisar någon Broder af de mindre Grader, nemligen en St Johannes Medbroder eller Lärlinge, uppbar wanwördnad emot den Sanna Guda-dyrkan och den Sanna Christna Religionen eller förakt; blifve då i allmän Loge af dess Ordförande Mästare framkallad, och uppenbarligen men Broderligen, tilltalad för sitt förhållande, och förmanad att ångra sitt fel, att förbättra sitt hjerta och tankesätt och åläggas att göra Logen offentlig afbön, såsom den whilken förargelse ibland Bröderna åstadkommit, samt blifwe all befordringsrätt förlustig, till dess hans uppbarliga uppförande wittnar om en sann ånger och ett förbättradt tänkesätt."

 

De ordningsregler för skråsammakomster som ovan omnämnts har också funnit sina former i de allmänna lagarna från samma tid:

 

"Är någon Broder ohöfwisk i ord och åthäfwer emot sina Bröder och bryter emot det, som den Allmänna Broderliga Sammanlefnaden kräfwa bötes Twå R till Logens Fattigbössemedel."

 

Den som under öppnad Loge och under warande arbete af hetta eller ondska swär eller brukar sådana ord och talesätt, som strida emot den skylldiga wördnad hwar och en, men i synnerhet en Fri- och Antagen Fri-Murare-Broder är förpligtad att bära för det Högsta Wäsendet, böte för whar gång sådant händer till Fattigbösse medlen Tre R."

 

"Öwferlastar sig någon Broder under MåltidsLogen med starka drycker eller i sådant oanständigt och förnedrat tillstånd inträder i Loge skall Ordförande Mästare anmoda 2ne, eller flera Bröder att genast ledsaga honom till dess herberge, samt wid påföljande sammankomst ålägga honom 16 skilling Vite, jemte det att han i Logens Sysslomäns närvaro, honom en Broderlig förmaning gifwa skall, att sådant honom flera gånger icke hända må; men skulle det dock flera gånger en och samma Broder hända, böte i sådant fall dubbelt och miste befordringsrätt sin på aderton månader."

 

Källa: Artikel av Gert Björnlund från minnesskrift S:t Johanneslogen Oscar 175 år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved