furet

Minne för Furet på 60- och 70-talet

Jag föddes i Furet 1957 och vill genom denna artikel berätta lite av mina minnen från denna härliga tid.

 

Det första minnet är en resa med cykel genom Furet. Resan började på Primulavägen där familjen hyrde ett frysfack. På den tiden var frys en ny företeelse och det var inte så vanligt att man hade det hemma. Förbi Frennarpsvägen där vi hade Tures livs på höger sida gick färden ner för Furuvägen där vi passerade Konsum med sin mangel i källaren. Nere i hålan hade vi Brogrens charkuteriaffär i källaren och Gunnarssons affär längre upp i huset. Kiosken var på andra sidan gatan där jag minns att man kunde köpa ettöres godis. Denna rivs sedermera och en ny kiosk byggdes bredvid Brogrens och Gunnarssons.

 

Vi fortsätter vidare och snart passerar vi Folkparken där man kunde dansa gammaldans och den nybyggda Galejan som var stans inneställe för mogen dans. Här träffades många par på den tiden. När riktigt kända orkestrar var i staden så flyttades mogendansen till Folkparken och där samlades mycket folk.

 

Vi cyklar ut från Folkparken och passerar portalen som vi även kan skåda idag. Nu har vi kommit fram till vägkorsningen där Furuvägen går snett nedåt vänster och Gamletullsgatan rakt fram. PÅ vänster sida har vi Folkparkstorget och där finner vi systrarna (Elin och Ester) Jönssons sybehörsaffär. Här köpte alltid mor sina trådrullar. Vi väljer Furuvägen och kan cykla ner till gamla Furet utan att bli stoppad av någon Wrangelsled. På vänster sida har vi Karl-Gustav Johansson tobaksaffär. Väl nere möts vi av valskvarnen höga byggnaden. Innan vi når kvarnen så möter vi affärerna i gamla Furet. Här har vi konditori Pagod, Jönssons Fiskaffär, Hjalmar Anderssons Speceriaffär och Ivars cykelaffär där vår familj köpte och lagade cyklar. Väl framme vid kvarnen kan vi passera järnvägen på vänster sida om vi skall besöka Waco eller Frankes skofabrik. Det skall vi inte idag utan vi styr höger och passerar Origoverken. Vi cyklar tillbaka på Gamletullsgatan och passerar järnvägen, ser Handskfabriken på vänster sida, passerar Astrid Ståhles charkuteriaffär där det finns en pizzeria idag och snart är vi tillbaka vid Folkparken igen. Här slutar vår cykelresa.

 

Vi beger oss in i Folkparken igenom för att besöka cirkusen som var på besök i Halmstad då och då. Här kommer jag ihåg att vi hjälpte till att leda in hästar till manegen. En gång blev jag trampad av en häst och jag har varit rädd för dessa fyrfotade djur upp i vuxen ålder. Inne i Folkparken var det stora aktiviteter med uppträde på stora utomhusscen. Jag minns den stora ungdomsidolen Peter Holm som sjöng sin ”Monia”.

 

Vad gjorde man nu som ungdom när inte datorerna var varje mans egendom och idrotten inte var något som lockade. I Folkparken hjälpte jag och kompis till på bingo. Där fick man springa runt med var sin Walkie-Talkie och när någon fick bingo så sprang man dit och räknade upp brickans nr. Man fick även sitta bredvid bingoutroparen och snurra på ett hjul så att en kula med nummer kom ut.

 

På sommaren kom det en man som kallades ”Träff-Eje”. Han underhöll publiken på kvällarna och tävlingar och mycket annat. Här fick vi ungdomar en möjlighet att hjälpa till. Vid större arrangemang inne i Folkparken fanns det behov av garderobiärer. På 1:a maj var det stor familjefest med tivoli och mycket annat tingeltangel. Då fick man tillfälle att hjälpa till och sälja lotter.

 

Ett annat minne är när man gick ner på grusvägen mot Nissan mellan Gunnarssons Livs i Hålan och staket till Folkparken. Nere vid Nissan möts man av ett avloppsrör som luktade fruktansvärt. Från detta rör kunde man se allt som spolades ner i toalettstolen. Detta var innan avloppsnätet var helt utbyggt i Furet. Detta kan man tänka på när man idag ser åtskilda fiskare vid Nissan som drar upp sin fisk.

 

På vintern var det min samling av frimärken och bryggerietiketter som gällde. Om det hade snöat drog man sin pulka genom Fureskogen, förbi Larssons ägor, över broarna vid Slottsmöllan och bort till Hästabackan. Jag tror att denna backe används även idag.

 

Områdets enda skog den s k Fureskogen var ett tillhåll för oss ungdomar. Här kunde vi bygga hyddor, fiska, hoppa i grustaget och plurra i röbäcken. Bortanför Fureskogen hade Larsson sina marker (nuvarande Frennarp). Här var ungdomar från Furet och pallade majs. Det gällde att akta sig för Larsson för ryktet så att han sköt efter ungdomar med salthagel.

 

Som alla nybyggda områden så bildades efter ett antal år olika gäng. I Furet fanns det beryktade Furegänget. Som ungdomen i yngre tonåring blev man rädd när gänget närmade sig.

 

Var gick nu vi ungdomar i skolan. De första sex åren gick jag på Furulundsskolan. Vid den tiden var det en järnvägsövergång mellan skolan och Furet. Två minnen jag har från denna tid är dels skoltandläkaren och hans ”remmaborrmaskin” dels att under mina första år i skolan gick vi även några timmar på lördagarna. När vi skulle börja i högstadiet bar det av över Nissan till Örjansskolan. Ett minne från denna tiden är när jag och en kompis blev påkörda av en lastbil på Wrangelsbron innan cykelbanan var byggd. Ett skrubbsår på knäet och en förstörd cykel blev resultatet.

 

 

Copyright © All Rights Reserved