Polen 2001

Polen

 

Att skriva en reseskildring är att beskriva hur en person har upplevt en resa. Två personer upplever sällan samma sak på samma sätt. Denna reseskildring är skriven till våra hemmavarande fruar som funderar på att resa till Polen samt andra som är intresserade av att göra resan.

 

1 september 2001

 

Efter en stund försening kom bussen till Halmstad för att hämta upp de fyra sista resenärerna på resan. Vi var totalt 23 personer i varierande åldrar där vi än en gång tillhörde juniorerna. Resan fortsatte söderut och reseledaren informerade om resan. Efter ett stopp i Kristianstad för inköp av en tidning och för att inmundra kaffe och fralla fortsatte vi mot Karlskrona. Under resan från Halmstad till Karlskrona berättade reseledaren om de olika länens historia i hennes perspektiv, Smålands mörka skogar, Skånes fauna och Blekinges skärgård. Om Halland gällde lax och ”Kvibille”. Inne på färjeterminalen fick vi uppleva att lever i ett kösamhälle. Först fick vi köa för att få våra nyckelbiljetter och boardingcard. Därefter fick vi köa för att gå ombord på färjan ”Stena Europe” och den tredje kön fick vi stå i när vi skulle hämta ut våra nycklar till hytterna. Två våningar ner fick vi gå och väl framme vid hytten fick vi en liten chock. Hytten var inte större än två meter bred och två meter lång. På denna plats fanns en våningssäng och på övrigt utrymme skulle två välväxta män samsas. Efter diverse förvecklingar så gick vi och åt middag. Den bestod av fläskfilé, morötter, blomkål samt pommes frites. Till detta inmundade man den första polska ölen. Till efterrätt åts chokladkaka, vispgrädde och färska jordgubbar. Efter middagen var vi och handlade i taxfree och växlade zloty. Kvällen avslutades i båtens dans- och discoparadis där ytterligare polska öl intogs medan vi tittade på ungdomarnas vilda danser. Vad kvart i ettiden intogs vågrätt läge.

 

2 september 2001

 

Efter en natt i en trång hytt men med hyfsad säng blev vi väckta av skön pianomusik klockan sex. Frukosten serverades halv sju och halv åtta var vi i Gdynia. Efter pass- och tullkontroll började resan ner mot Warszawa. Vi passerade Gdynias systerstäder Sopot och Gdansk. Resan som var 34 mil gick genom gamla jordbruksdistrikt där den mesta jorden låg i träda. Resan var lång och tråkig men det måste man genomlida för att uppleva de roliga. Vi gjorde ett stopp vid ettiden på ett litet kafé utmed vägen där det serverades soppa, omelett och smörgås. Jag åt omelett med ost och pudersocker. Det liknades pannkakor och var rätt gott. Väl framme i Warszawa blev vi inkvarterades på ett riktigt lyxhotell som hette hotel Mercure. Klockan fyra påbörjade vi en snabb och mustig stadsrundtur där en lokalguide lotsade runt oss i staden. Under den fick vi uppleva pianomusik av Chopin i en stor park, en vandring i Gamla stan där det pågick en stor valkonsert med massor av folk, platsen där de judiska ghettot låg, uppsamlingsplatsen för judar innan de blev förda till koncentrationsläger och mycket, mycket mer. Dagens avslutades med middag i hotellets restaurang och den bestod av till förrätt, tomatsoppa, varmrätt, kalvfilé, potatiskaka och grönsaker och efterrätt, fruktcocktail med kiwi, blåbär och hallon. Kvällen avslutades i baren med en polsk öl och därmed var det slut på dag 2 som blev en regnig dag.

 

3 september 2001

 

Efter en mycket god natt steg vi upp vid åttatiden. Vi tog en uppfräschande dusch och efter den gick vi ner och åt en delikat frukost som innehöll allt man kunde begära. Hela förmiddagen hade vi på egen hand så vi gick runt och tittade i olika varuhus som var till för turister och välbärgade polacker och på marknader dit vanligt folk gick för att handla. En tanke som slog mig under denna förmiddag var att vi mötte många handikappade som satt och tiggde, en mamma med ett barn i rollstol, två män utan ben och en äldre blind man. Barnen sprang runt bland bilarna vid blinkljusen och tiggde pengar. Vid tolvtiden påbörjade vi vår resa ner mot Krakow. Vi pausade vid en McDonalds där jag åt medhavd polsk bröd och ost som inköps tidigare under dagen. Övriga i sällskapet åt i restaurangen. Nästa stopp var i staden Czestochowa vid ett kloster som hette Jasno Gora. Här fick man en häftig religiös upplevelse där vi först besökte den Svarta Madonnan som enligt legenden var utskriven i den bordskiva som Jesus åt sista måltiden med sina lärjungar. Där pågick en konfirmation och många människor låg på knä på golvet. På väggarna hängde kryckor från människor som hade blivit helade av Madonnan. Efter detta gick vi runt klostret och kom till den plats där påven hade mässan inför människorna 1999. Man hade byggt en enorm plattform som hängde utmed klostret och under denna var det plats för flera miljoner besökare. Tänk vilken upplevelse att få stå där och tala inför alla dessa människor. Efter besöket i klostret fortsatte resan ner mot Krakow. Under resan till Warszawa som till Krakow upplevde vi en annan baksida av samhället. Det fanns gott om prostituerade utmed vägarna. Dagens middag var till förrätt gulaschsoppa, varmrätt, kycklingbröst, champinjoner, blomkål och kulpotatis och efterrätt, tårta med vispgrädde och chokladsås. Efter middagen gick vi till barnen för att ta en öl. Även där fanns två prostituerade som försökte få kontakt med gästerna. Hur det gick för dem vet vi inte för vi gick och lade oss.

 

4 september 2001

 

Klockan fyra på morgonen vaknade en förkyld resenär. Efter diverse kureringar somnade man om och vaknade till liv halv sju då reseledaren beställt väckning. Frukosten intogs med välbehag och klockan åtta mötte vi lokalguiden och begav vi oss till saltgruvan som låg 15 km utanför Krakow. Där fick vi promenera i trappor 64 meter ner i marken. Här började en fascinerande promenad på 2 km ner till 135 meter. Vi passerade genom olika ”rum” där gruvarbetarna hade huggt ut olika figurer i salt. Vissa var i form av kapell med både predikstol och altare. Vi fick under promenaden lära oss saltbrytningens konst och hur människorna levde i gruvorna. Att arbeta här var ett hedersarbete och gick ofta i arv från far till son. Det som imponerade mest på mig var när vi kom fram till ett enormt stort kyrkorum där allt var uthugget i saltsten. Vi fick även upplevelse den fantastiska akustiken när reseledaren sjöng en sakral sång för oss där. På väggarna hade det skulpterats olika kristna motiv som till exempel Jesu Kristus sista måltid. Här fanns också en stor skulptur av påven som gjordes i samband med besöket 1999. Nere på 135 meter djup gavs det möjlighet att äta lite och köpa souvenirer. Upp till markytan med en trång hiss i fyra våningar. Vädret var underbart med en temperatur på 24 grader. Efter diverse kommers utmed vägen kom vi ner till bussarna. Här träffade vi en norsk man från Moss som hade suttit i fem olika koncentrationsläger. Han visade oss sin tatuering på insidan av vänsterarmen. Han berättade för oss att han hittills varit i Auschwitz 35 gånger med norska skolungdomar. Totalt hade 55.000 ungdomar varit där. Det är en del i deras undervisning när de är 16 år gamla. Nu var vi åter på väg in mot Krakow och slottet Wawel samt Gamla stan. Vi stannade på en parkeringen och gick upp mot slottet där guiden visade oss runt. Från slottet tog vi Kungavägen in i Gamla stan och stannade vid torget. Där fanns en stor marknad där vi gjorde diverse inköp för att ta med oss hem till Sverige. Vi gick till en restaurang för att intaga enklare förtäring som bestod av en lokal specialitet, surkål och korv. Här gjorde reseledaren en god gärning åt mig genom att gå till apoteket och köpa näsdroppar. Vid detta torg fanns det flera olika former av musikunderhållning och möjligheter att åka hästskjuts. Efter vi varit i Gamla stan promenerade vi tillbaka till hotellet och tog en välbehövlig siesta på några timmar. Middagen på kvällen bestod av kalkon i gelé, fläskkotlett med grönsaker och glass. När vi åt glassen kunde jag inte hålla tyst utan jag sa att jag vill ha en portion till. Detta fixade reseledaren till mig för hon tyckte väl synd om en förkyld resenär. Kvällen avslutades i baren även idag med inslag av ”barflickor”.

 

5 september 2001

 

En ny morgon och man började känna sig som en ny människa. Efter en uppfräschande dusch och en god frukost åkte vi till Auschwitz. Det regnade ute men förhoppningarna inför besöket var stora. Ett besök som jag tycker att alla svenskar skall göra. Vi gick först geom portalen ”Arbeit macht frei” och vidare in i lägerområdet. Hela lägret bestod av 18 bloch (hus) där fångarna bodde. I varje rum fanns 4 trevåningssängar där det bodde sex till åtta personer i varje. Det första huset vi besökte fick vi förklarat för oss hur deportationen till lägret gick till. I det andra visades livet i lägret och hur utrotningen gick till. I nästa fick vi se en bråkdel av de föremål som man hittade efter man frigivit fångarna. Det var rum fulla av barnskor, glasögon, barnkläder, skor, köksredskap, borstar, resväskor, tandborstar med mera med mera. Vi fick även se ett helt rum fyllt med människohår som tyskarna vävde tyg utav. Efter detta fick vi gå den väg som judarna fick gå till gaskamrarna, där de fick ta av sina kläder, där de samlades upp innan de fick gå in i döden, där de gasades ihjäl och till krematoriet och se ugnarna där de brändes. De kunde bränna 340 lik per dygn i Auschwitz. Vi besökte bloch 11(det enda huset som var autentiskt det vill säga ej renoverat) som var något av ett fängelse i fängelset. Här dömdes fångar från hela Polen under summariska rättegångar till döden. De fick klä av sig och gå ut på gården och ställa sig mot en vägg för att skjutas. På detta sättet fick 5.000 personer sätta livet till. I källaren fanns det olika celler, en som var mörk, ingen luft och ingen mat, en som man bara fick stå i under hela natten, en som man bara fick stå på knä i under natten. Trots dessa celler var fångarna tvungna att vara ute och arbeta under hela dagarna. Hela området var inhägnat med stängsel med högspänning och med vakttorn med jämna mellanrum.Tänk om väggar kunde tala. Tänk om golv kunde tala. Tänk om de olika vägarna kunde tala. Efter detta besök fick vi åka till Birkenau, ett koncentrationsläger som är känt för järnvägen som går rakt in i området. Där fanns mängder av baracker för fångar och fyra krematorier. Allt detta hann tyskarna förstöra innan de försvann. Man hade återuppbyggt upp några baracker för att visa för eftervärlden hur där såg ut. Vi var inne i en barack där det hade bott 600 fångar i trevåningssängar, samma som i Auschwitz. Vi var även inne i en sanitetsbarack där det fanns plats för 100 fångar åt gången, sida för sida män och kvinnor. Varje fånge fick bara några sekunder på sig att uträtta sina behov. Varför förstördes inte Auschwitz av tyskarna. Jo, i deras ögon var det ett obetydligt ställe där man inte hade så stor effektivitet för att nå den slutliga lösningen det vill säga döda elva miljoner judar. Resan fortsatte uppåt Wroclaw med stopp vid en McDonalds där vi intog en McChicken. Vi fortsatte på dåliga vägar som blev bättre ju närmare vi kom resans slutmål. Dagens hotell eller snarare motell hade öststatskaraktär men det är inte så konstigt eftersom den tillhör den statliga hotellkedjan Orbis. Kvällen middag som också var av öststatskaraktär bestod av champinjonsoppa, fläskstek med nudlar och fruktcocktail. Kvällen blev sen med fotboll på TV.

 

6 september 2001

 

En ny dag i Polen, den sista för denna gången. Natten har varit god och vi har sovit gott mellan ”hästafiltarna”. Lite fuktigt och kallt i rummet likt en campingstuga men man säger att man sover gott i lite kyla. Efter en spartansk frukost bar det av in mot Wroclaw. Inne i staden fick vi en guidning av vår reseledare från bussen och till fots. Vi gick runt på bland annat två torg med köpmanshus med fantastiskt målade fasader. Där fanns också ett rådhus med en mycket fin klocka. Lunchen intogs på än en gång McDonalds. Klockan ett började resan mot dagens slutmål, Hennigsdorf utanför Berlin. Vägen bestod mest av betongblock där man kände varje skarv alltså rena tvättbrädan. Under resan fick vi se många ”fältassistenter” (prostituerade) och försäljare av svamp, trädgårdstomtar med mera. Reseledaren berättade för oss om Berlin under resan. Hon gjorde även detta innan vi kom in i de andra städerna tidigare under veckan. När hon kände för det så sjöng hon en melodi för oss resenärer. Vid gränsen mellan Polen och Tyskland fick vi vänta i 45 minuter i passkontrollen. Resan gick vidare med vissa omvägar till hotel Mercue i Hennigsdorf, ett hotell med en mycket god standard jämfört med föregående natt. Kvällens middag bestod av purjolöksoppa, stora kåldolmar och pannkakor med plommonsylt. Sedan var det marsch i säng via baren.

 

7 september 2001

 

Sista dagen på resan. Efter en skön natt på hotellet, tysk frukost så begav vi oss till affären ”Kaiser” för att inhandla varor att med med sig hem. Vårt öl, vin och choklad kom ombord på bussen efter en hel del slit och sedan började resan mot Rostock och båten till Gedser. Resan med båten gick bra och vi intog lättare förtäring och handlade lite i taxfree-affären. Här gjorde man av med sina sista tyska mark för nästa gång man åker till Tyskland så är det Euro som gäller. Resan fortsatte genom Danmark upp till Öresundsbron. Resan gick som en dans och ett par mil innan bron tog vi en kaffepaus. Utsikten från bron var lika magnifik som när vi åkte där för ett år sedan. Halv sju var vi i Sverige igen. Färden gick vidare mot slutmålet Folkets Hus i Halmstad men först gjorde vi ett stopp i Skälderviken utanför Ängelholm för en avslutningsmiddag. Den bestod av stekt havskatt, pressad potatis, blomkål, sallad och kaffe och kaka. Här fick vi också höra reseledaren sjunga för sista gången under resan. Här fälldes också en och annan tår. Tack Hans Karlberg, vår chaufför under resan för en perfekt körning på polska ”tvättbrädor” och ”vild” trafik. Tack Birgitta Heimbrand, vår reseledare för din högklassiga och professionella sätt att leda oss samt för din sköna melodier under resan.

Bengt Blom med reskamrat Staffan Palm

 

 

 

Copyright © All Rights Reserved